puff

”Ascension”: 100 år av missunnsamhet – i rymden?

yemenity2010 puff , , ,

”Uppslaget är ju strålande. Hur är det med utförandet? Någonting hugger tag direkt, men det svajar samtidigt. Dialogerna växlar väldigt i kvalitet och ibland lurar en livlöshetens ande över utvecklingen under den första timmen av miniserien. Några dramatiska moment senare har allting fått mer styrfart. Och ett ganska rejält avslöjande skapar nya perspektiv.”

Häromveckan skrev jag ihop en recension av miniserien ”Ascension” som i Sverige visas av HBO Nordic. En skapelse som avslöjar vissa aspirationer på att bli en ny ”Battlestar Galactica”. Eller något ditåt. Finns potentialen? Kanske, kanske inte. Tillräckligt intressant för att tillbringa några timmar med åtminstone, tillsvidare, i väntan på en möjlig fortsättning. Facit i frågan (om en sådan fortsättning är planerad och fullskaligt finansierad) har jag i skrifvande stund icke…

2014 års bästa filmer enligt Russinredaktionen

yemenity2010 puff

Bättre sent än aldrig. Till slut lyckades vår lilla redaktion på Russin samla ihop sig och utse det nyss avslutade årets bästa filmer. Utifrån vad vi haft tid och möjlighet att se, givetvis. Urvalet i topp bygger på en blandning av realism och eskapism, men kanske mer betoning på det senare. Bland de representerade regissörerna finns Wes Anderson, Dean DeBlois, Joo-ho Bong, Christopher Nolan och Spike Jonze. Om det är till någon ledning. Och årets bästa film enligt sammanställningen, utspelas till stor del på ett hotell i Centraleuropa. Hela resultatet finns alltså på russin.nu.

”Interstellar” – intensivt och rafflande rymdäventyr

yemenity2010 puff , ,

Det är dags nu, ni vet. Den här tiden på året ska allting sammanställas, vägas, mätas och jämföras. Vad var bäst, sämst, förorsakade största besvikelserna eller värsta irritationsmomenten? I alla kategorier som kan tänkas. Jag är också där och väger samman mina egna värderingar. Exempelvis av filmer. Helt klar är jag inte, men just nu känns det väldigt sannolikt att en av de tre som tronar högst upp ur årets filmskörd heter ”Interstellar”, ett spännande science fiction-epos av Christopher Nolan som tidigare gett oss bland annat den senaste Batman-trilogin, ”The Prestige” och ”Inception”. Strax före jul hann jag se den, innan den försvann från vår lokala småstadsbiografs repertoar. Recensionen finns på russin.nu. 

Allt annat värt att nämnas i slutet av året återkommer jag till. Snart. 

Pedagogisk puff

yemenity2010 puff , ,

Pedagogik. Till största delen är det sådant jag sysslat med på betald arbetstid under de senaste åren. Den sista tiden har jag försökt omsätta en del av de erfarenheterna i blogform. Det vill säga leverera några mer eller mindre genomtänkta reflektioner om material jag använt i undervisning på olika nivåer, resultaten de eventuellt haft och inte minst analyser av det vi på på svengelska plägar benämna extracurriculära aktiviteter som förhoppningsvis har en meningsfull funktion i det stora oändliga hela… Det senaste inlägget handlar om teaterföreställningen ”Apatiska för nybörjare” i en uppsättning av Skara skolscen. Det ska inte bli det sista. Om Gud är god och vi får leva, som det brukar heta i vissa sammanhang, kommer det efterhand fler inlägg på Schemabrytande chockterapi.

Tom Cruise i tidlöst tillstånd

yemenity2010 puff , , ,

Utomjordingarna anfaller oss. Igen. Och Tom Cruise är med i den globala försvarsmakten, men mest som propagandamaskin. Till dess han begår ett taktiskt misstag och kastas rakt in i korselden, där han dessutom drabbas av ungefär samma åkomma som Bill Murray i komedin ”Måndag hela veckan”. Precis som för Murray, så handlar det om betydligt mer än en vecka av samma dag, om och om och om igen. Men även här har huvudpersonen chansen att förbättra saker längs vägen. Vilket är välbehövligt med tanke på att hela världen sådan vi känner den ligger i vågskålen och mänskligheten riskerar att utplånas för all överskådlig tid. ”Edge of Tomorrow” kom på bio i somras och är nu DVD-aktuell (vilket inkluderar BluRay, bara för att vara tydlig med konsumentupplysningen). Förutom farbror Cruise medverkar bland andra Emily Blunt, Brendan Gleeson och Bill Paxton i fältslaget mot inkräktarna från yttre rymden. Regissören heter Doug Liman och har tidigare tussat ihop Brad Pitt med Angelina Jolie i ”Mr & Mrs Smith”, liksom Sean Penn med Naomi Watts i den politiska thrillern ”Fair Game”. De, liksom den här aktuella filmen finns recenserade av mig på russin.nu. Där vi för övrigt presenterar ännu en temavecka under de kommande dagarna, nu liksom flera gånger förut om andra världskriget. Once more unto the breach, dear friends… Som Shakespeare formulerar det i pjäsen ”Henry V”. Ta gärna en sväng förbi någon gång under närmaste veckans surfrundor!

Svart på vitt om Sydafrika – ämne för flera filmer

yemenity2010 puff , , ,

Apartheid. Minns ni det systemet som praktiserades i Sydafrika under ett drygt halvsekel, eller i praktiken troligen längre än så? Och på många sätt liknar hur det ser ut på flera håll i världen fortfarande. Nyligen recenserade jag den storslagna filmen ”Mandela – vägen till frihet” med Idris Elba och Naomie Harris i ledande roller, på russin.nu. I samband med detta insåg vi att apartheid som ämne förekommit i flera tidigare texter och lanserade därför detta som tema. Titlar som ”Endgame”, ”Catch a Fire” och ”The Hidden War” är väl inte så allmänt kända – men filmerna saknar definitivt inte kvaliteter. Dokumentären ”Searching for Sugarman” av nyligen avlidne svenske regissören Malik Bendjelloul har ju faktiskt också en koppling till Sydafrika. Uppenbara luckor i temat? Tja, det var flera år sedan jag såg ”Ett rop på frihet” som kom redan i slutet av 1980-talet. Och någon gång ska jag väl se om den och skriva några rader. Se det som en målsättning. Löften är alltid svåra att leva upp till…

Påsken – bibeldramernas högtid på TV. Ibland även på bio.

yemenity2010 puff , , , , , ,

800px-Última_Cena_-_Juan_de_Juanes

Det är påsk igen. Och i TV-tablåerna för närvarande visas fler filmer och miniserier med bibliska teman än brukligt. Långfredagseftermiddagen gav exempelvis tillfälle att stifta (eller återstifta) bekantskapen med musikalen ”Jesus Christ Superstar” i filmversionen från 1973. Själv har jag har sett den någon gång tidigare och tyckte då som nu att den har ett imponerande driv och emotionell genomslagskraft mitt i hippie-estetiken och de anakronistiska attiraljerna (stridsvagnar, till exempel). Musiken i sig är inpräntad i mitt inre sedan lång tid tillbaka. Originalinspelningen av radarparet Lloyd-Webber/Rices genombrottsopus med Ian Gillan som Jesus är en av 1970-talets av kulturella hörnpelare. Jodå.

Nu i samma veva är det  princip exakt tio år sedan ”Passion of the Christ”, det kontroversiella men i mitt tycke kraftfulla och absolut sevärda passionsdramat i regi av Mel Gibson med Jim Caviezel i huvudrollen, hade världspremiär. Jag recenserade den då och den texten kan hittas på russin.nu. Miniserien ”The Bible” var ojämn men inte helt utan kvaliteter, noterade jag när den visades i SVT för ett år sedan. Nu är reprisen här. Mina tidigare ofullständiga kommentarer om den finns även de på russin. En riktig recension av hela serien borde jag ordna till någon dag, men det har inte blivit av – än.

800px-Book_of_Genesis_Chapter_7-2_(Bible_Illustrations_by_Sweet_Media)Däremot har jag orkat med en personlig värdering av det bioaktuella dramat ”Noah” regisserat av Darren Aronofsky. En film det skrivits flitigt om redan innan den var klar. Och en hel del efter premiären också. Här är ett axplock med några av de mer läsvärda rösterna i nätkören: Regissören och manusförfattaren Ari Handel intervjuade av de uttalat kristna webplatserna Christianity Today, Crosswalk och Sojourners, samt recensioner på RogerEbert.com (arvtagarna till den avlidne, stilbildande filmkritikern Ebert), Sojourners och The Daily Beast.

Och ikväll har SVT även slängt in den (än mer) kontroversiella ”Kristi sista frestelse” som den katolskt fostrade Martin Scorsese gjorde för ett drygt kvartssekel sedan. Jag har sett den, men det var några år sedan sist. Och musiken av Peter Gabriel har nog haft mer långvarig inverkan på mig än själva filmen. Men OK, den har kvaliteter och är värd att skaffa sig en egen uppfattning om. Särskilt om du inte sett den alls tidigare.

Illustrationer: ”Última cena” (Joan de Joanes [Public domain], via Wikimedia Commons), Book of Genesis Chapter 7-2 (Distant Shores Media/Sweet Publishing [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)%5D, via Wikimedia Commons)

Recensionsjubileum: 2000 sedan 2000!

yemenity2010 puff , ,

Det började våren år 2000 med några filmentusiaster som hade fått för sig att skriva egna recensioner och publicera dem i egen regi på den alltmer använda världsomspännande webben. Nätet. Som nu innefattar allt som finns, rör sig och är till – i stort sett. Finns det inte där, så finns det inte. Eller? Nu, 14 år senare firar vi i alla fall något slags jubileum i och med att 2000 filmer (alternativt TV-serier, vilket vi började inkludera några år senare)) recenserats. Nummer 1998 blev thrillern ”Prisoners” med Hugh Jackman och Jake Gyllenhaal i ledande roller, nummer 1999 actionfilmen ”White House Down” med Jamie Foxx och Channing Tatum innan äran att vara nummer 2000 jämnt tillföll fjärde och sista säsongen av HBO-serien ”Eastbound & Down” med Danny McBride på drift i Mexiko. Är det pension som väntar för russin nu? Nej, senast har Ridley Scotts senaste verk ”The Counselor” genomgått en kritisk granskning och själv filar jag för närvarande på ett par texter om bland andra ”Hunger Games: Catching Fire” där Jennifer Lawrence kämpar för livet, liksom den fascinerande första säsongen av ”The Americans”, med hemliga sovjetiska agenter i USA under tidigt 1980-tal som fokus. Fortsättning följer alltså. Och med den här produktionstakten bör vi väl ha kommit upp i 3000 recenserade verk cirka år 2021. Den som lever får se…

Bra biofilm helt utan julstämning

yemenity2010 puff ,

Julstämning råder och vad alla helst vill ha en påminnelse om är naturligtvis… någon av alla de oförrätter som riktats av människor mot andra människor genom historien. Oavsett om slaveri är det mest attraktiva temat bland julhelgens aktuella filmer på svenska biografer är ”12 Years a Slave” en av årets bästa filmer, åtminstone av dem jag själv hunnit se (vilket givetvis som vanligt är alldeles för få). Berättelsen ska ha verklighetsbakgrund och utgår från Mr Solomon Northup, en fri svart man från delstaten New York, som kidnappas och tvingas tillbringa tolv år som allt annat än fri och självständig samhällsmedborgare i sydligare stater. Det är tufft, och filmen är inte ämnad att skapa översvallande känslor av vällust eller varmt ombonat julmys. Bara för att vara övertydlig. Men se den ändå när skinkan och lutfisken (som jag själv brukar undvika helt och hållet) fastnat i halsen och de samlade sinnena kräver större utmaningar för att inte förtäras av leda och lättjefulla stillestånd som kan övergå i livshotande letargi. Mer utvecklade resonemang om filmen som helhet har jag publicerat på russin.nu.

 

I brist på fokus: ett osorterat novembersvep

yemenity2010 puff , , ,

Utbildning. För närvarande verkar jag själv i den branschen, mest på högstadienivå – vilket är lärorikt i flera avseenden. Min fru studerar själv på ett program för invandrare med tidigare yrkesutbildning kallat Korta vägen. Fram till för ett år sedan hade jag aldrig hört talas om den kursen, men det är mycket nytt jag lärt mig om det svenska immigrationssystemet under det senaste året. Kanske för att jag haft mer anledning att stifta bekantskap med det än tidigare… I alla händelser. Nu har hustrun hastigt och lustigt blivit omslagsflicka eller något ditåt för Korta vägen i regi av Högskolan i Skövde. Och där finns dessutom en intervju med henne. Spännande…

TV. Det finns mer skräp än någonsin, men även mer kvalitetsdrama än någonsin. Och en del som kan kallas välproducerat guilty pleasure. Kort sagt; det finns mycket att välja mellan, inte minst i seriesammanhang och särskilt efter att vi lagt till HBO i digitalpaketet. På senare tid har följetonger som ”The Newsroom”, ”The White Queen”, ”Strike Back” och ”Master of Sex” blivit flitiga följeslagare hemma. I vissa fall har jag hunnit recensera dem på russin och i andra fall jobbar jag på det, när tiden räcker till…

Musik: Nyligen återuppväckte jag mitt sovande Spotify-konto och börjar inse fördelarna med att ha ett aktivt sådant. Den senaste tiden har jag börjat plöja igenom aktuella och åtminstone relativt senkomna releaser från bland andra Dream Theater, The Flower Kings, Kaipa, Steve Hackett och The Prog Collective, samt en del mindre färska men fascinerande verk såsom den första och enda skivan med hobbyprojektet Toy Matinée från 1990. Recensioner? Anden är villig men köttet är både svagt och upptaget med alltför mycket annat. Ojalá…

Och ja. Jag såg matchen igår. Cristiano Ronaldo gnällspikade sig igenom större delen av matchen, men är givetvis en hyfsat begåvad fotbollsspelare också och kan aldrig lämnas utan bevakning. Det är klart att det är lättare om man först stämplat motståndarnas målvakt för att skaffa sig konkurrensfördelar i straffområdet. Förhoppningsvis vaknar Zlatan (och hela svenska laget) till även offensivt i hemmareturen och ger oss ett osannolikt men välkommet under som gör nästa sommar till något att verkligen se fram emot…