”Life of Brian” firar 40 – på bio!

40 år har gått sedan världspremiären alltså. Den svenska urpremiären verkar ha begåtts 25 augusti 1980, om man får tro Internet Movie Database. Nu har Monty Pythons kontroversiella klassiker ”Life of Brian” visats på ett antal utvalda lyckliggjorda biografer, varav en var Folkets Hus i Lidköping. På skärtorsdagen inför en inte fullständigt fullsatt men ändå ganska välbesökt salong, företrädesvis av folk som var i rätt ålder för att uppskatta den när den var ny, kanske? Eller som upptäckt den senare och väntat på just den här möjligheten att se den på bio

Vilket exempelvis jag själv aldrig gjort förut, däremot några gånger på alternativt VHS och DVD. Jag har bestämda minnen av att vi såg den med klassen när jag under en termin våren 1993 studerade bibelkunskap på folkhögskola. Kanske inte på lektionstid, men dock. Till exempel. Tidigare har jag även skrivit en recension som finns på russin.nu. Även om ”Brian” har åldrats, är ändå det mesta av det som gjorde den till ett subversivt mästerstycke intakt. Steningsscenen i början är fortfarande något av det roligaste som någonsin förekommit på film överhuvudtaget. Det är fortfarande en film som framstår som väldigt driven och koncentrerad även om inte alla skämt landar lika precist. Är den fortfarande kontroversiell? Kan säkert vara, även om alla som sett den rimligtvis bör ha insett att den inte handlar om, eller direkt driver med, Jesus själv. Däremot inryms många skarpa iakttagelser rörande allmänmänskliga beteendemönster, imperialism och sekterism liksom fenomenet ’mycket snack och lite verkstad’.

Kort sagt är det en film som klarar av att ses om och absolut inte förlorar på att, som för min del, nu för första gången se på stor duk. Och inte minst i ett större sällskap som förstärker de spontana reaktioner ”Life of Brian” ständigt satsar på att provocera fram.

Annonser

Personliga profetior om årets Oscars nu publicerade

I natt går ridån upp igen. För ännu en i raden av Oscar-galor från andra sidan pölen. Oavsett om man nu har tid och ork att se den direkt på sådana för oss okristliga tider som det handlar om, är det oftast frestande att försöka förutsäga några av resultaten. Nu har jag gjort det, på russin.nu. Där finns även recensioner av flera berörda filmer, som ”Roma”, ”Vice”, ”A Star Is Born”, ”Bohemian Rhapsody” och inte minst min favorit framför andra från fältet ifråga; ”The Favourite”.

2018 års bästa filmer enligt russin-redaktionen

Nu är det gjort igen. Redaktionen för filmsajten russin har skrivit om film sedan våren 2000. Och de flesta årsskiften sedan dess har krönts med en lista över våra favoritfilmer från det gångna året. Så ock 2018. Resultatet? En röd tråd är i varje fall att filmer med korta och kärnfulla titlar var populära. Varför krångla till det med språkliga snubbeltrådar som ”Three Billboards Outside Ebbing, Missouri”? Tja, den får faktiskt ett par omnämnanden (av varierande valör) i förbifarten, men landar inte på pallen. Det gör däremot tre filmer vars titlar tillsammans innehåller färre antal ord (och bokstäver) än den nyss nämnda utmanaren. Om jag räknat rätt i hastigheten. Och i tidsenlig clickbait-anda hänvisar jag till artikeln på russin för facit.

Ledtrådar: döden är ganska närvarande i flera fall på listan i stort. Anknytning till Mexiko är en annan tillgång. Science fiction slåss mot svartvit snyggfilm. Och Tuva Novotny bråkar med björnar i skogen.

Referens: ”De bästa filmerna under 2018” /russin.nu 31 december 2018

Mamma Mia! Vill vi hit igen?

Nej, hundar börjar inte tala mat den här gången heller. För tio år sedan spräckte musikalfilmen ”Mamma Mia!” publikrekord på sina håll. Många provocerades att brista ut i allsång en masse. Ryktesvis. Nu har uppföljaren varit uppe på svenska biografer någon månad. Själv såg jag och min fru ”Mamma Mia! Here We Go Again” i en förutom oss fullständigt folktom biograf i södra Texas en sen kväll alldeles i slutet av vår mestadels mexikanskorienterade semester. Hur bra var den? Tja, om du gillade den första filmen, så… För mer uttömmande utvärdering, se min rannsakning på russin.nu där även föregångaren tidigare recenserats.

För Tom Cruise finns inga omöjliga uppdrag

Av alla filmfranchiser med bastant budget och världen i fara som utgångspunkt, så är ”Mission: Impossible”-konceptet fortfarande ett av de konstant mest pålitliga ur underhållningssynpunkt. Jo, så är det. Objektivt. Bara så att vi har den förutsättningen fastslagen direkt. Nu är den sjätte filmen i den över 20-åriga sviten ute och själv såg jag den med min fru och svägerska i norra Mexiko för en dryg vecka sedan. Det gjorde vi rätt i. Bäst hittills i serien? Vet inte, men det behöver den inte vara för att överträffa det mesta som pumpas ut av exempelvis Marvel, DC Comics… Etc. Mer uttömmande recension är tillgänglig på russin.nu. Där finns även mina recensioner av de flesta föregångarna med Tom Cruise & Co som katastrofförhindrare DeLuxe.

Påskfilmtips für de passionerade!

Christ Pantocrator mosaic in the dome above the Catholicon of the Church of the Holy Sepulchre. By Andrew Shiva / Wikipedia, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=48659808

Passion. Ett av de ord som förknippas med påsken, om än inte i riktigt samma betydelse som ordet oftast använts vardagligt. Filmer som på olika sätt skildrar den bibliska bakgrunden till påskfirande finns det en uppsjö av. Ett antal av dem har vi hunnit recensera på russin.nu genom åren. Som ”Jesus Christ Superstar”, den aningen kontroversiella musikalen från tidigt 1970-tal, vars filmversion plägar dyka upp i SVT under påskhelgen – så även i år. På söndag eftermiddag den förste april och förhoppningsvis inte bara utannonserad i tablån som ett aprilskämt. På tal om kontroverser pockar även Mel Gibsons opus ”The Passion of the Christ” på uppmärksamhet i sammanhanget, även om den sällan visas i någon svensk TV-kanal. Själv såg jag den på bio i Ecuador för vad som nu måste vara 14 år sedan och värderade filmen en smula högre än kritikergenomsnittet. Inte lika känd, men värd en bläng är ”Risen” som släpptes häromåret och följer Joseph Fiennes som en romersk officer på jakt efter sanningen om försvinnandet av den judiske uppviglaren Yeshuas korsfästa kropp. I fjol visade SVT miniserien ”Killing Jesus”, som knappast kan kallas obligatorisk i sammanhanget. Den vet inte riktigt vad den vill, kort sagt. Ett indirekt bibelrelaterat epos som ”Ben-Hur” kan också vara värt att påminna om. Jovisst, det finns två versioner, av vilka den äldre från 1959 brukar skattas högre än den senare från 2016. Och det finns orsaker till det…

Moses rescued from The Nile. Nicolas Poussin [Public domain], via Wikimedia Commons
För dig som dras åt det gammaltestamentliga i tider som dessa, sök upp exempelvis ”Exodus: Gods and Kings” i regi av Ridley Scott. Också det en film jag värderar högre än majoriteten i kritikerkåren. Eller ”Noah”, Darren Aronofskys kontroversiella (ja, där kom det ordet igen) version av berättelsen om den stora översvämningen och arken. En del skönhetsfel hindrar inte att även den väcker viss fascination.

Den Stora Apokalypsen på film – tips medan tid finns!

”The Last Judgement”. By Gustave Doré [Public domain], via Wikimedia Commons
En liten distraktion känd som Vinter-OS genomfördes nyligen på den koreanska halvön. Kortvarig med kanske välbehövlig respit från allsköns terrorbalans och tuppfäktning som annars pågår på vår illustra planet. Sedan tog de slut, de olympiska lekarna i skidbackar, ishallar och vindpinade vinterlandskap. Vilket bland annat betydde att de högsta eminenserna för Nordamerika och Nordkorea kunde återgå till sitt privata prestigeprojekt att planera för skottväxlingen som ska avsluta alla andra skottväxlingar. Och i förbifarten sätta punkt för det vi stundtals definierar som Projekt Civilisation i världsomspännande betydelse överhuvudtaget. Såvitt ingen lyckas övertyga dem om en alternativ plan, något som det ryktas om mellan varven. Samtal och sådant. Alltnog, i tider som dessa är det naturligtvis på sin plats  att närstudera hur slutet på allting, eller ett akut överhängande hot om total termination, kan ta sig ut. På film, exempelvis.

”La virgen del Apocalipsis” / ”The Virgin of the Apocalypse”. Miguel Cabrera [Public domain], via Wikimedia Commons
Veckan som  gått har vi gjort just detta på russin.nu. Synat en handfull filmer som behandlar en global katastrof av något slag och hur människor reagerar inför den. Det är kanske inte de mest kända i sitt slag som vi betat av nu, men filmer som australiska ”These Final Hours”, nyzealändska ”Den tysta jorden” eller spanska ”The Last Days” kan vara värda mer uppmärksamhet. Sedan tidigare huserar vi även ett övergripande tema med titeln ”Laglös värld efter katastrof”, där ytterligare ett antal recensioner av relaterade filmer av varierad kaliber och genretillhörighet samlats. Sett ”Waterworld”, ”Mad Max 2” eller ”Snowpiercer” nyligen? Hälsa gärna på i vårt lilla apokalypsbibliotek medan det – och vi alla – fortfarande existerar i fysisk form…