Dubbelt upp för Andrew Garfield

Han är het nu. Skådespelaren Andrew Garfield har landat några tunga roller senaste året och är nu aktuell både på biografer och i BluRay/DVD-upplaga. Det handlar dels om ”Silence”, ett drabbande drama av en viss Martin Scorsese om portugisiska missionärer i Japan under ett förföljelsefyllt 1600-tal. Berättelsen bygger på en roman av japanske författaren Shusaku Endo som i sin tur ska ha letat förebilder ur verkligheten. Själv såg jag den häromveckan och var ganska imponerad. Garfield har även huvudrollen i Mel Gibsons intensiva andravärldskrigsdrama ”Hacksaw Ridge”, om en vapenvägrare som trots hårt motstånd från militärmakten åker med till Okinawa och blir en osannolik hjälte på slagfältet. Också det byggt på verkliga händelser. Och med kopplingar till Japan. Och till temat konsekvenserna av stark religiös övertygelse. Och nyligen släppt på hyr- och köpfilmsmarknaden. Båda finns nu recenserade på russin.nu. Och rekommenderas!

Relaterat:

Recension av ”Hacksaw Ridge” russin.

Recension av ”Silence”russin

Annonser

Hänt i veckan: Oanad oordning på Oscars-galan

Var det riggat? Var det ryssarna? Var det amerikanske presidenten själv som genom sina bulvaner fixade dubletter av kuverten för att förvirra prisutdelarna och hela publiken, som en liten demonstration av sin förslagenhet och förmåga till infiltration, likt en Don Corleone i ”Gudfadern”? 

Nej, nu var väl förklaringen något mer prosaisk och inte så potentiellt explosiv (eller underhållande). Det handlar alltså om en av veckans mer uppmärksammade kulturhändelser; Oscars™-galan som sändes natten till måndag svensk tid och slutade med lite lagom kaos på scenen. Vilken film hade egentligen belönats som årets bästa av juryn i Hollywood? Svaret visade sig till slut vara ”Moonlight”, en av flera nominerade filmer som jag själv inte kommit åt att se. Än. Allvarligt talat gäller det de allra flesta produktioner som hade chans på någon av de tyngsta och mest prestigefyllda statyetterna (ja, alla väger väl lika mycket rent bokstavligt, men…) i år. Ska ta skadan igen framöver, förhoppningsvis. Tillsvidare finns min sammanfattning av just Oscars™-galan ute på russin.nu.

 

 

2016 års bästa filmer – enligt russin.nu

Så har vi gjort det igen. Redaktionen för russin (där vi regelbundet recenserat nyare och äldre filmer sedan våren 2000) har röstat fram de bästa. Filmerna från 2016, alltså. Utgångspunkten är att de ska haft svensk premiär under det aktuella året. Det betyder inte sällan att vi får med ett och annat av de  prestigefyllda projekt som plockade hem Oscarstatyetter förra vintern. Och, ser man på, så blev det i år också. Hört talas om (eller sett) filmer som ”The Revenant”, ”Room” eller ”Spotlight”? Alla tre förekommer på våra individuella listor. Men vilken av dem hamnade överst i sammanställningen? Facit finns på russin. Ja, jag vet. Clickbait, kan det kanske kallas. Men jag kan ju inte gärna avslöja hela sanningen här? Flera av de nominerade filmerna finns för övrigt recenserade på sajten sedan tidigare. Exempelvis ”Spotlight”, som skickligt skildrar ett gäng reportrars jakt på sanningen om sexuella övergrepp inom katolska kyrkan i Boston, baserat på verkliga händelser för ett antal år sedan.

 

Källa: ”De bästa filmerna under 2016”, sammanställt av Johan Hultgren /russin 2016-12-31

Planeten Jorden – inte längre så självständig som vi tror?

För 20 år sedan blev ”Independence Day” en filmsuccé i rekordformat, med fyllda biosalonger världen över. I somras släpptes en senkommen uppföljare och resultatet blev väl… Sådär. Nu är den aktuell på DVD och BluRay och förra veckan såg jag den själv. Mer kött på benen om själva filmen finns i min recension på filmsajten russin. Men som ni kanske märkt har det hänt en del annat i världen dessa skälvande sista veckor. Några kompletterande funderingar tillkom liksom av bara farten denna omskakande novembermånad som tillfört vår verklighet mer surrealism än man riktigt mår bra av.

Den amerikanska presidenten i ”Independence Day: Återkomsten” är en kvinna, något som inte är så revolutionerande på film och som många av oss trodde var på väg att inträffa i verklighetens aktuella amerikanska val. Så blev det alltså inte. Vilket leder vidare till en del andra oblida associationer, kanske mer intrikata än vad filmen förtjänar. Jag menar, ponera följande scenario: De. Är. Redan. Här. Sakta men säkert har de tillskansat sig strategiska positioner för att skaffa sig ett reellt inflytande och kunna konspirera för totalt maktövertagande. Visst borde vi ha sett detta tidigare? Den där lille tomten i Nordkorea. Den paranoide och lättstötte narcissisten i Moskva med sin syskonsjäl i Turkiet (jo, de ger intryck av att bråka ibland, men det måste vara en listigt anlagd rökridå). Förmodligen den numera avpolletterade men förut förvånansvärt framgångsrike mediemagnaten och tidigare landsförföraren nere i gamla Rom. Fler kandidater kan definitivt tänkas ingå i klubben – och så nu. Mannen med den malplacerade morotsfärgade manen, på väg mot Washington. Sammantaget, den ultimata bekräftelsen på summan av alla science fiction-scenarier. De försöker egentligen inte ens förställa sig eller dölja sig bakom några masker längre. Vi är numera helt utlämnade åt deras godtycke. Och de har inte ens behövt sätta in de där gigantiska moderskeppen för att visa vem som bestämmer.

Så, utöver alla övriga brister presenterar väl ”Independence Day: Återkomsten” trots allt en lite överdrivet optimistisk syn på vår förmåga att genomskåda och göra aktivt motstånd mot det fientliga företagsövertagandet från yttre rymden. Kanske den illustra arten homo sapiens väljer att försvinna tyst och diskret in i natten i alla fall…

Spännande om sanningsläckande i ”Snowden”

Premiären har dragit ut på tiden. Men ämnet fortsätter vara aktuellt. Och nyligen släpptes till slut ”Snowden” ut i full frihet. Filmen, alltså. Huvudpersonen i den, övervakningssamhällesavslöjaren Edward Snowden, fortsätter vara fast i Ryssland. Eller vilken hans exakta status egentligen är. Visselblåsaren vistas i alla fall där och har svårt att ta sig någon annanstans på grund av indraget pass och andra små pikanta juridiska detaljer. En del av detta tillstånd kommenteras i filmen, som följer honom från rekryt i amerikanska militären över den snabba karriären inom underrättelseorganen CIA och NSA, de upptäckter han gör längs vägen och vad dessa leder fram till för hans del. Oliver Stone har regisserat – och om hans filmer brukar det finnas delade meningar. Själv gillar jag dem oftast, så även den här. Min recension finns på russin.nu, där även en del av Stones tidigare verk recenserats, exempelvis ”Salvador”, ”JFK” och ”Savages”.

Systrarna Bennet som zombieslaktare – nu på hembio

Nästan på dagen fyra år sedan. Då recenserade jag boken ”Stolthet och fördom och zombier” här. Amerikanske (jo, faktiskt!) författaren Seth Grahame-Smith hade gett sig på att kombinera Jane Austens romansklassiker ”Stolthet och fördom” med – ja, zombier. Den var ganska rolig, tyckte jag. Och kanske stoff till en film? Jag spekulerade en smula om den möjligheten och tidigare i år kom filmversionen. Nu finns den på ute på BluRay och DVD och jag tog chansen att se den. Samt skriva några raderrussin. Resultatet har inte riktigt samma rikliga rolighetsfaktor som boken, men den är sevärd om så inte annat än för att kunna jämföra bok och film. Eller för att förlusta sig med några av de mer brutala baltillställningar som filmhistorien bjuder.

 

Årets filmer enligt Russin

Så var det avklarat också. Den lilla men inte alltid eniga redaktionen på russin har utsett årets filmer. Eller förra årets, ska det naturligtvis vara. Själv hade jag placerat George Millers överväldigande ökenrally ”Mad Max: Fury Road” som nummer ett, följd av thrillern ”Ex Machina” och Oscarvinnaren ”Birdman”. Helhetsbedömningen från redaktionen blev dock en aning annorlunda, med två tecknade filmer bland de tre bästa och Pixar-produktionen ”Insidan ut” i topp. För mer detaljer, gå till russin.nu.