Egentligen slutar aldrig TV-året. Det bara rullar på och viker av in på det nya. Och hälften av allt som skulle kunna vara värt att donera några timmar av sitt liv till, hinner du inte helt enkelt inte med. För att, ni vet… Livet. Men av det jag har hunnit med senaste året av nyproducerat seriestoff är det här den guldfärgade gräddan av garnityren. Typ. I förekommande fall med formuleringar från (och länkar till) mina mer utvecklade recensioner eller inlägg på russin.nu.


1. Adolescence (Netflix) ”När det gäller det mesta som serien tar upp innehållsmässigt och hur den gör det går givetvis att hitta referenser; jämförelser med filmer eller andra serier som på något vis rört sig på samma jaktmarker. Men den samlade kontentan av allt, syftet med serien verkar till slut kunna sammanfattas med just komplexiteten. Hur svårt det är att finna färdiga svar på de problem som exponeras i samhället. Visst finns inslag som verkar genuint brittiska, kulturella koder och fenomen som kan vara mest angelägna för dem. Men det allra mesta är universellt.”

2. Slow Horses (Apple TV+, säsong 5). ”Om den här säsongen i stort kan sägas att en serie olycksaliga och chockerande slumpartade incidenter kommer att inträffa. Förutom en del uträknade och planerade sådana. Liksom att Storbritanniens koloniala förflutna och generösa inblandning i globala affärer under lång tid har en bäring på de nuvarande händelserna. En sedvanligt intensiv nagelbitare till final är en självklar ingrediens.”

3. Pluribus (Apple TV+). Två tredjedelar in i första säsongen framstår det här som en av årets stora uppenbarelser och understryker Vince ”Breaking Bad” Gilligans svårslagna särart liksom även Rhea Seehorns (”Better Call Saul”) odiskutabla talang som det självklara navet i ett science fiction-scenario som kan jämföras med flera tänkbara förebilder men lägger till helt nya dimensioner. Vanligtvis brukar jag vänta med att ranka serier där jag inte sett hela den senaste säsongen, men i det här fallet hoppas jag helt enkelt att de återstående avsnitten bekräftar bilden…

4. El Eternauta (Netflix). ”Världsrymden anfaller” genom ”The Walking Dead” genom en hel del annat. Med ett eget språk och ett eget tonfall. Med mysterier som staplas på varandra. Oanade allianser och ständiga spänningar mellan medborgarna. För vem kan man egentligen lita på när varje kris leder vidare till en annan kris? Och den spända stämningen påminner oss om att här väntar inga enkla lösningar bakom någon knut.”

5. The Beast in Me (Netflix). Matthew Rhys och Claire Danes drabbar samman i en ytterst underhållande och ovisshetsuppehållande miniserie med alla ingredienser utom diskbänken. Jo, förresten – diskbänkar också.

6. Paradise (Disney+). ”Idéerna kan tyckas välanvända och ”Paradise” är kanske inte banbrytande på något sätt, men alstrar en genuin spänning och är samtidigt en överraskande potent karaktärsstudie. Det är inte alltid enkelt att begripa de exakta motivationerna hos olika människor, varför de reagerar som de gör eller inte vid en viss tidpunkt. Men som sagt – jag har väl sagt det? – alla här har sina hemligheter och vem innehar egentligen den verkliga makten?”

7. The Diplomat (Netflix, säsong 3). ”Dialogerna fortsätter smattra, både i offentligheten och bakom lyckta dörrar i serien, som verkligen vill stämpla sig själv med epitetet smart. Kanske en smula allmänbildande också. Med en mängd problem att lösa och samtidigt kanske något av en idealbeskrivning av hur det skulle kunna fungera, i en tid när fiktionens bild av inte minst det amerikanska ledarskapet ofta divergerar märkbart från verkligheten.”

8. The Studio (Apple TV+). ”Omedelbar energi. Ett ständigt rastlöst, nervöst utlopp av känslor, förväntningar, osäkerhet, och – fler förväntningar. I en miljö som vi kanske tror oss känna till. Och som en insider väljer att skildra på sitt sätt. Metafilm. Eller i det här fallet, metaserie. Hollywood on Hollywood fungerar kanske som bäst när det görs med något slags kritisk distans, eller kanske inte alls distans utan snarare insikten om hur fabriken fungerar. Vilket vi hoppas att de vet hur den gör.”

9. The Agency (SkyShowtime). ”De som en gång i tiden fastnade för franska följetongen ”Falsk identitet” (”Le Bureau des Légendes”) vet vad det handlar om. Den spionserien är svårslagen. Men går den att återskapa i ett annat sammanhang? I det här fallet utgör amerikanska säkerhetstjänsten i Europa spelplan. Så, en del kommer vi väl att känna igen.”

10. Down Cemetery Road (Apple TV+). Konceptet har delvis samma upphovspersoner som ”Slow Horses”, vilket kan vara en fingervisning om hur allt berättas. Vilken ton som dominerar, replikföring, kombinationen av tumultartade händelser, blodsutgjutelse, ond bråd död och kärv, mycket kärv, brittisk humor. Sarkasmerna frodas. Men också en påfallande melankoli.

BUBBLARE:

Foundation (Apple TV+, säsong 3). ”Foundation” fortsätter dock vara en av de mest utsvävande, filosoferande och idéburna eller kanske idéanalyserande serierna just nu. En normal säsong innehåller ofta en period där allt kan förefalla frustrerande splittrat, synbart på väg att tappa fästet och snurra iväg ut i universum som ett Aniara utan styrning och kontroll över sin egen situation. Men det plägar vara en illusion.”

Like Water for Chocolate (HBO Max). ”Och kommer ett antal recept med oanade effekter på gott och ont att planteras ut längs vägen när berättelsen rör sig framåt? Jovisst. Här får serieskaparna alltså lite mer tid på sig och man tar den. Magin finns där men är mer subtilt serverad, om än starkare markerad i vissa sekvenser. Nej, den är inte helt försvunnen utan blir lite mer framträdande efterhand. Vilket är välkommet. Så receptet här är helt enkelt i sammandrag: romans, revolution och recept.”

De döda kvinnorna (Netflix). ”Upplyftande är det kanske inte. Men ändå märkligt upplivande. Tillspetsat och stundtals svårsmält. En nedåtgående spiral, en ond cirkel där hetlevrade och hämndlystna personligheter låter impulserna ta över och lösningarna på olika problem ofta förvärrar situationen. Gentlemannamässiga gestalter eller goda förebilder i allmänhet är det ont om, men resultatet är oftast passionerat och pulserande.”

Mobland (SkyShowtime). ”Tom Hardy rycker tag i uppmärksamheten och är den drivande kraften under första timmen, samtidigt som Pierce Brosnan, Helen Mirren och andra meriterade medspelare dyker upp och fyller ut bilden av vad det handlar om. Det tar inte lång tid att förstå att när de menar allvar – så menar de allvar.”

Stranger Things (Netflix). Omvälvande och underhållande slut på sagan, givetvis inte fullkomligt i alla avseenden, men – en fullt värdig final.

Relativt roande resor: Halva Malmö består av killar som har dumpat mig (Netflix), Torpeden (SVT), Doctor Odyssey (Disney+), Bosch Legacy – sista säsongen (Amazon Prime), Small Town Big Story (SkyShowtime), Only Murders in the Building (Disney+)…

Påbörjade potentiella potentater: The Pitt (HBO Max), The Lowdown (Disney+), Wolf Hall 2 (SVT), Alien Earth (Disney+), White Lotus 3 (HBO Max)

Besvikelser med möjlig framtida potential: House of David (Amazon Prime)



…och såg här såg fjolårslistan ut.