satir

Digitala drömmar, modern Messias och nitiska nazistjägare – tre TV-tips just nu.

yemenity2010 puff , , , , , , , , , , , , ,

Kan man besvara alla frågor om det förflutna och framtiden med hjälp av avancerade algoritmer i supersofistikerade system som människor själva skapat? Kärnan i ”Devs”, en miniserie skapad av Alex Garland som tidigare gett upphov till filmer som ”Ex Machina” och ”Annihilation”. Digitala drömmar och inte minst artificiell intelligens är uppenbarligen något som intresserar honom och här resulterar i en serie som lyckas sticka ut i mängden, hur svårt det än kan vara i dagens TV-landskap. Själv recenserade jag den nyligen på russin.nu och hoppas (åtminstone för ögonblicket) att storyn stannar där den gör. Det vill säga att ”Devs” får vara just en miniserie och inte lockar fram en direkt fortsättning. Poängen verkar vara att vi drar våra egna slutsatser om vad som skulle kunna hända i efterdyningarna av det som tilldragit sig på ett IT-komplex med ledare som kan kallas visionära men lika gärna lätt vansinniga. Visas i Sverige på HBO Nordic.

 

En fortsättning vore däremot välkommen för ”Messiah” som lanserades av Netflix alldeles i början av året. Nu verkar det inte vara aktuellt och den tvetydighet som genomsyrar skildringen av en plötsligt uppdykande frälsarfigur i något som liknar en snar framtid är på gott och ont. Serien lyckas väcka många stora frågor till liv och är särskilt i början visuellt spektakulär, men drabbas av krampkänningar mellan varven just för att den tycks vilja vara så mycket på en gång och inte lägga alla de bildliga korten på bordet. Dock – även den här har ett eget tilltal som utmärker sig och med sina tillkortakommanden (plus det faktum att den troligen aldrig kommer att knytas ihop fullständigt) skulle jag ändå rekommendera ”Messiah”. Recenserad även den på russin.

 

 

Kontroversiellt? Hur kan en färgstark och inte överdrivet finkänslig fiktionaliserad version av nazistjägare i New York på 1970-talet väcka motstridiga reaktioner? ”Hunters” från Amazon Prime Video blandar dokumenterade historiska fakta med egna infall och utövar konstnärlig frihet i en rykande revanschfantasi som inte alla uppskattar lika entusiastiskt. Men Al Pacino är med! Liksom Lena Olin, på den mörka sidan. Och om det är något man inte kan beskylla serien för så är det tristess. Se själv och bilda dig en egen uppfattning. Men, som jag hoppas att jag inte glömde nämna i min egen recension är den bitvis ganska brutal. Eller mer än ganska.

 

Bonus: apropå digitala drömmar – hur ser livet efter detta ut om IT-kreatörerna i framkant får bestämma? Det är temat för ”Upload” som dykt upp även den på Amazon Prime nu i veckan, tror jag. Hittills har jag sett ett avsnitt och är inte säker på om den är tänkt att vara en scifi-satir eller romcom i första hand, men blandningen av de elementen lovar en del. Fortsättning följer…

Steve Taylor! Aktuell intervju i podcasten True Tunes. 

yemenity2010 musiknotis, reflektion , , , , , , , ,

 

Musiker, satiriker, producent och filmregissör. Numera även lärare på ett college i Nashville. Det sistnämnda var nytt för mig. Men det är mycket man kan lära sig i podcasten True Tunes. Den här gången handlar det om Steve Taylor, en herre som susade in i CCM-världen, eller vad vi kan kan kalla den amerikanska kristna musikbranschen för ett par decennier sedan, händelsevis under mina mest påverkbara ungdomsår. En välsignelse. Även om han inte varit särskilt regelbunden musikmakare det senaste decenniet så har han visat livstecken mellan varven, som med bandet Steve Taylor & the Perfect Foil vars album ”Goliath” jag tror mig ha recenserat häromåret. Jovisst gjorde jag väl det. Liksom han landade på tredje plats i min egen ranking av 1990-talsalbum med ”Squint”, tillika avseende 1980-talsalbum med ”I Predict 1990” i början av 10-talet när den här bloggen var relativt ung och färsk. 

Och med ojämna mellanrum intervjuas han av andra övervintrade fans i podcaster som det kan krävas ett uppammat specialintresse för att hitta. Podcasten  ”True Tunes” startade under förra året men har tydligen en lång förhistoria av tidskriftsproducerande och kontaktskapande i den amerikanska kristna musikbranschen som både rosas och risas frekvent. Värdena John J. Thompson reder ut en hel del sådant i olika intervjuer och inte minst har han nu alltså kommit fram till Steve Taylor. Som berättar om det förflutna, nuet och framtiden. 

   

Ja, det aktuella avsnittet finns där podcaster brukar finnas. Leta under The True Tunes Podcast, Episode Seven (Steve Taylor, Lost Dogs, The Innocence Mission). 

Några nedslag i TV-landskapet just nu. Bara för att.

yemenity2010 puff , , , , , , ,

TV-serier. De är många. Vid sidan av allt annat som ska hinnas med i livet, försöker jag recensera en del av dem med mer eller mindre jämna mellanrum. Eller åtminstone riva av några rader i bloggformat, i regel på russin.nu. Senaste tiden har tyvärr inte varit den mest produktiva perioden i det avseendet, men dock: Thrillerserien ”The Alienist” (Netflix) finns nu recenserad, medan kolonialdramat ”The Last Post” (nyligen visad på SVT) fick en utvärdering i bloggform. Dessutom några puffar för den andra säsongen av mexikanska politiska mordmysteriet ”Oregerlig” (Netflix) och pilotavsnittet av motorcykelmarodörföljetongen ”Mayans MC” på HBO. Nu är det bara frågan när jag lyckas krysta fram en för sammanhanget värdig och ändamålsenlig sammanfattning av mina synpunkter på andra vändan av ”Westworld” (HBO). Projektet pågår. För övrigt; vad ska man egentligen säga om Sacha Baron Cohens nya eskapader i ”Who Is America?” (också det på HBO) där han under förklädnad lockar fram en del osannolika reaktioner från politiker och andra inflytelserika individer? Något. Alltså, något borde finnas att säga. Återkommer om det när jag smält intrycken från de avsnitt jag hittills hunnit se och kan formulera fram en sammanhängande och begriplig analys…

Kontroversiell SNL-sketch från i fjol – nu tillgänglig på YouTube

yemenity2010 reflektion , , ,

Drygt ett och ett halvt år har passerat sedan den släpptes och skapade vissa kontroverser. Sketchen där Dakota Johnson (med skandalsuccén ”Fifty Shades of Grey” nyss ute på marknaden) spelar dottern som ska ut på äventyr och levereras av en tårfylld fader till… Just det, vart? Vilka är de nya kompisarna? Inslaget, om jag inte redan nämnt det – vilket jag tydligen inte har – sändes i amerikanska ”Saturday Night Live”. En långlivad institution i TV-sammanhang, med en frenetiskt fladdrande formkurva men sammantaget med en rad klassiska parodier och satiriska sketcher på sitt samvete. Och den här borde väl räknas in bland höjdpunkterna i deras historia, eller? OK, man får ta illa upp. Det är tillåtet att inte uppskatta samma svarta humor som en del av oss ändå gör. Men visst är det här ändå en lysande drift med olika former av värvningsvideor och diverse reklamfilmer vi sett passera revy de senaste åren? Anledningen att jag påminner om den nu är dels att världen inte precis blivit så mycket friskare det senaste året och därmed behöver den här typen av säkerhetsventiler, men också för att den nu ligger ute och tillgänglig på SNL:s YouTube-kanal även på vår sida Atlanten. Ofta brukar deras nyare inslag dröja med att hamna där, medan det finns en uppsjö av deras äldre produktioner att plöja igenom när andan faller på. Se och njut! Får jag ett amen på det?

From Russia With Love: Kulturhöjdpunkter 2015 del III

yemenity2010 reflektion , , , , , , ,

De pratar. Och pratar. En del av dem bättre och mer innehållsrikt än andra. De där utvalda som fått sig tilldelade en egen talkshow. De mest inflytelserika håller av tradition till i USA. Inklusive en väldigt brittisk, glasögonprydd herre som odlade sin profil under ett antal år som ‘korrespondent’ på The Daily Show med Jon Stewart (som ju lämnade över tyglarna till det programmet tidigt i höstas): John Oliver. Just nu är han min favorit i genren. Han är engagerad, pådrivande, talträngd och vågar ofta breda ut sig mer än genomsnittligt över enskilda ämnen inom ramen för en halvtimmeslång show varje vecka på HBO. En av fullträffarna från året som gick var resan till Ryssland för en intervju med visselblåsaren Edward Snowden. Kombinationen av den försiktigt reflekterande övervakningssamhälleskritikern Snowden och Olivers oförutsägbara intervjuteknik skapade ett redan klassiskt stycke TV.

Kubricks kontroversiella komediklassiker på en kanal nära dig imorgon

yemenity2010 puff , , ,

– Gentlemen, you can’t fight in here! This is the War Room.

Imorgon lördag visas på SVT2. En av de filmer som verkligen kan göra anspråk på epitetet komediklassiker, om än med en typ av humor som förmodligen inte faller alla i smaken. Temat är den överhängande risken för kärnvapenkrig, något som var ett regelbundet samtalsämne ett par årtionden tillbaka, under tiden närmast före Sovjetunionens nedmontering och det officiella slutet på det som kallades Kalla Kriget. ”Dr Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben” har snart ett halvsekel på nacken, men är fortfarande förvånansvärt fräsch trots alla politiska förändringar som skett sedan dess. Regissören, förresten, hette Stanley Kubrick (1928-1999) – känd även för ”2001”, ”Clockwork Orange” och ”The Shining”. Bland annat. Och i tre (!) av huvudrollerna syntes komiske legendaren Peter Sellers (1925-1980).

För nu ganska många år sedan skrev jag en längre skröna om filmen, publicerad på russin.nu. Flera fakta finns (som så ofta annars) på Internet Movie Database. Filmen visas alltså på SVT2, lördag 15 september klockan 22.40.

Några (men inte alla) av de kvaliteter som utmärker ”Dr Strangelove” kan man hitta även i den DVD-aktuella science fiction-farsen ”Iron Sky” där övervintrade nazister tar sats från månens mörka sida för att återigen erövra hemplaneten Tellus. Aktuell recension finns även den på russin.nu.