2000-talets TV i topp?

Vilka är de egentligen, det här unga millenniets hittills bästa dramatiserade TV-skapelser i serieform? Svenska Dagbladet fick i vintras för sig att reda ut vad olika svenska skribenter tyckte i frågan, och inbjöd bland annat oss på russin-redaktionen att välja ut en handfull kandidater till en lista. Och visst blev det en sådan, även om jag själv höll på att missa den. I mars månad släpptes resultatet och utan att avslöja allt, så kan man skönja en aning av amerikansk dominans. Inte helt oväntat finns framgångsrika följetonger som ”Game of Thrones”, ”The Wire”, ”House of Cards” och ”The Walking Dead” med i den totala sammanräkningen. Där återfinns också en och annan mer kortlivad serie med kultrykte, som ”Firefly”, ”Unscripted” och ”The Comeback”. Hela sammanställningen finns alltså hos Svenska Dagbladet. Spännande läsning – och ett senkommet tack för att vi fick vara med och rösta!

Stora och små lögner i hyllad serie

Nyligen avslutades den efter sju avsnitt. Om det blir någon fortsättning är osäkert och kanske behövs det inte. Stjärnspäckade miniserien ”Big Little Lies”HBO med Nicole Kidman, Reese Witherspoon och Alexander Skarsgård i några ledande roller har fått viss uppmärksamhet i vår. Försiktigt uttryckt. Är den värd detta? Facit, eller i varje fall min egen recension, finns i alla händelser ute på russin.nu. Sammanfattning: Ja, serien är sevärd. Och lämnar efter sig en del att tänka på.

Bild: Laura Dern, Reese Witherspoon och Shailene Woodley knyter kontakter i ett tidigt skede av ”Big Little Lies”. Credit: hbonordic.com. 

Faderlig musikpoet filosoferar om livet, universum och allting runtomkring

Han har ett kluvet förhållande till religion. Och med kluvet menas komplicerat, inte minst på grund av uppväxten inom diverse olika samfundssammanhang. Nu blir han alltmer etablerad som en av de stora svårmodiga, men – vågar jag påstå – inte särskilt svårlyssnade singer-songwriters som synts på senare år. Själv fick jag nys om Father John Misty häromåret och har lyssnat en del på hans album ”I Love You, Honeybear” via Spotify. Där finns nu även uppföljaren ”Pure Comedy”. Och i samband med senaste släppet intervjuades Father John, civilt namngiven Josh Tillman, av Jan Gradvall i podcasten ”Gradvall”. Lite lagom sinnesvidgande, provocerande och tankeväckande – något mer än genomsnittligt i dagens kulturklimat. Rekommenderas. Alltså albumet och intervjun.

I förbifarten borde jag även puffa för samme Gradvalls program om gospel och dess inflytande på modern musik, där tre svenska artister från olika perspektiv ger sin syn. Det avsnittet sändes kring årsskiftet och jag hade tänkt nämna det då, men… Bättre sänt än aldrig. Oskar Linnros, Jonatan Johansson och Carola Häggkvist broderar ut sina respektive gospelinfluenser med referenser till allt från Aretha Franklin, Elvis Presley, Andrae Crouch och Kanye West.

Gradvalls podcast hittas bland annat via Sveriges Radios hemsida.

Dubbelt upp för Andrew Garfield

Han är het nu. Skådespelaren Andrew Garfield har landat några tunga roller senaste året och är nu aktuell både på biografer och i BluRay/DVD-upplaga. Det handlar dels om ”Silence”, ett drabbande drama av en viss Martin Scorsese om portugisiska missionärer i Japan under ett förföljelsefyllt 1600-tal. Berättelsen bygger på en roman av japanske författaren Shusaku Endo som i sin tur ska ha letat förebilder ur verkligheten. Själv såg jag den häromveckan och var ganska imponerad. Garfield har även huvudrollen i Mel Gibsons intensiva andravärldskrigsdrama ”Hacksaw Ridge”, om en vapenvägrare som trots hårt motstånd från militärmakten åker med till Okinawa och blir en osannolik hjälte på slagfältet. Också det byggt på verkliga händelser. Och med kopplingar till Japan. Och till temat konsekvenserna av stark religiös övertygelse. Och nyligen släppt på hyr- och köpfilmsmarknaden. Båda finns nu recenserade på russin.nu. Och rekommenderas!

Relaterat:

Recension av ”Hacksaw Ridge” russin.

Recension av ”Silence”russin

Hänt i veckan: Oanad oordning på Oscars-galan

Var det riggat? Var det ryssarna? Var det amerikanske presidenten själv som genom sina bulvaner fixade dubletter av kuverten för att förvirra prisutdelarna och hela publiken, som en liten demonstration av sin förslagenhet och förmåga till infiltration, likt en Don Corleone i ”Gudfadern”? 

Nej, nu var väl förklaringen något mer prosaisk och inte så potentiellt explosiv (eller underhållande). Det handlar alltså om en av veckans mer uppmärksammade kulturhändelser; Oscars™-galan som sändes natten till måndag svensk tid och slutade med lite lagom kaos på scenen. Vilken film hade egentligen belönats som årets bästa av juryn i Hollywood? Svaret visade sig till slut vara ”Moonlight”, en av flera nominerade filmer som jag själv inte kommit åt att se. Än. Allvarligt talat gäller det de allra flesta produktioner som hade chans på någon av de tyngsta och mest prestigefyllda statyetterna (ja, alla väger väl lika mycket rent bokstavligt, men…) i år. Ska ta skadan igen framöver, förhoppningsvis. Tillsvidare finns min sammanfattning av just Oscars™-galan ute på russin.nu.

 

 

2016 års bästa filmer – enligt russin.nu

Så har vi gjort det igen. Redaktionen för russin (där vi regelbundet recenserat nyare och äldre filmer sedan våren 2000) har röstat fram de bästa. Filmerna från 2016, alltså. Utgångspunkten är att de ska haft svensk premiär under det aktuella året. Det betyder inte sällan att vi får med ett och annat av de  prestigefyllda projekt som plockade hem Oscarstatyetter förra vintern. Och, ser man på, så blev det i år också. Hört talas om (eller sett) filmer som ”The Revenant”, ”Room” eller ”Spotlight”? Alla tre förekommer på våra individuella listor. Men vilken av dem hamnade överst i sammanställningen? Facit finns på russin. Ja, jag vet. Clickbait, kan det kanske kallas. Men jag kan ju inte gärna avslöja hela sanningen här? Flera av de nominerade filmerna finns för övrigt recenserade på sajten sedan tidigare. Exempelvis ”Spotlight”, som skickligt skildrar ett gäng reportrars jakt på sanningen om sexuella övergrepp inom katolska kyrkan i Boston, baserat på verkliga händelser för ett antal år sedan.

 

Källa: ”De bästa filmerna under 2016”, sammanställt av Johan Hultgren /russin 2016-12-31

Välkommen till västvärlden – var den nu finns…

westworld2016-james-evan-hboNågonstans ligger den, men exakt var? Ett resursstarkt företagskluster har sponsrat spektaklet och ett synnerligen excentriskt geni med potentiellt psykotiska personlighetsdrag har satt sin prägel på innehållet. ”Westworld” var en av det här allmänt kognitiv dissonans-framkallande årets emotsedda TV-följetonger, om inte annat av mig… Hur blev det? Nu har vi på russin publicerat inte mindre än två recensioner av resultatet, med två aningen särskiljande slutsatser. Men vänta ett tag, jag kanske borde säga något mer om premissen. I korta drag: handlingen tilldrar sig i en nöjespark dit förmodat finansiellt välförsedda gäster kommer för att roa sig i en artificiellt anlagd vilda västern-miljö som inkluderar flera mycket människoliknande varelser, framställda i ett avancerat laboratorium i anslutning till parken. Allt är strikt kontrollerat och inget kan gå snett, oavsett hur många vapen det än viftas med och hur många olika scenarier som teoretiskt kan utspelas under ett vanligt dagsverke. Fast det är klart att inte allt är under kontroll. Det är för övrigt inte glasklart vem som egentligen har den yttersta makten att bestämma som kan och får hända. I rollerna syns bland andra Thandie Newton, Evan Rachel Wood, Jeffrey Wright och Anthony Hopkins. Serien produceras av amerikanska HBO och sändes i Sverige via HBO Nordic, där alla avsnitt ur den första, nu avslutade, säsongen finns tillgängliga för prenumeranterna. Eller abonnenter, eller vilken terminologi som egentligen gäller numera.

Våra sägenomstörtande recensioner finns alltså på russin.nu. Mer basfakta finns på Internet Movie Database

Bild: James Marsden och Evan Rachel Wood samspråkar på prärien i ”Westworld”. Credit: hbonordic.com.