Ja, är det är en musikal? Eller konceptalbum i någon form. Det känns åtminstone så och inte mig emot. Skivor eller album (vilken terminologi du ska använda i dessa tider) som följer en röd tråd har jag konsumerat ett antal av under åren. Raye har jag däremot uppmärksammat först nyligen. Eller, visst har hennes namn fladdrat upp här och var under de senaste åren men jag har inte riktigt satt henne på kartan. Uppenbarligen har hon komponerat en hel del för andra artister, växt upp i ett musikaliskt hem och i stort sett gått från vaggan till kyrkokören in i studion, ut på scenen och allt relaterat som något slags naturligt flöde – och kanske rent av öde.
Karisma finns det om inte annat att gödsla med. Och röstresurser. Och idéer. Det är ett antal influenser som kan spåras här. Vill du fuska – gå till hennes Wikipedia-sida in English och notera att hon under uppväxten påverkats av jazzlegendarer som Ella Fitzgerald, senare av besläktade mera moderna inkarnationer av soul, jazz och rhythm & blues i olika varianter som James Brown, Nina Simone och Alicia Keys, Stevie Wonder, Lauryn Hill, naturligtvis Aretha Franklin och så vidare. Vad hon själv mejslat fram och förverkligat utifrån dessa influenser är någonting seriöst spännande, böljande och eklektiskt i ordets mest positiva bemärkelse och som dessutom genererat ett par närmast oemotståndliga givna hits. Som den allestädes förekommande ”Where Is My Husband”. Men i helheten ryms såväl svällande körer som orkesterarrangemang och en uppsjö utvikningar åt alla håll.
Ännu inte fyllda 30 har hon bevisligen hunnit med att skriva för flera andra artister, tilldelas prestigeladdade priser i hemlandet Storbritannien liksom agera förband till exempelvis Taylor Swift och ett kommande uppdrag för Bruno Mars. Det rör på sig, kan man säga. Är hon dessutom med och spelar sig själv i kriminalserien ”Black Rabbit” på Netflix? Jag tror mig bara sett ett halvt avsnitt av den och var inte direkt säker på om det var mödan värt att fortsätta. Men det kanske det är?
RECENSERAT: Raye ”This Music May Contain Hope.” Släpptes 27 mars 2026 från Human Re Sources