Vad gör du när du dragit in hur mycket pengar som helst och kanske inte får plats med allt du samlat på dig hemmavid? Jag har inte gjort någon detaljerad research kring det här, men Carlos Slim (vars namn av turistguider och andra spansktalande tenderar att uttalas med ett E framför S i efternamnet, helt enkelt för att man inte gillar att uttala ord som startar med S följt av en konsonant, utan vokalen E framför) räknas väl fortfarande som en av världens absolut förmögnaste personer. Troligen går det att googla exakt hur mycket han är god för. Han har – som flera andra framgångsrika entreprenörer i Latinamerika – en bakgrund i Mellanöstern. Museet är uppkallat efter hans avlidna hustru Soumaya Domit. Så om ni undrar över ett så uppenbart arabiskt namn mitt i allt finns förklaringen där.

Till Museo Soumaya kan man ta sig exempelvis med Turibus som jag nu återigen är nödgad att nämna. För just oss turister är det kanske ändå det enklaste sättet att hamna rätt. Eller det färdmedel som mest hjälper dig att orientera sig i vimlet och förstå var du är, vad som finns här och vad det har för betydelse. Det är den Gula Linjen som gäller i det här fallet. Vilken bland annat passerar genom en del av det stora park- och skogsområdet Chapultepec och vidare genom stadsdelen Polanco, ett område vars speciella karaktär betonas av den förinspelade guidande rösten i bussen. Här har etablerats ett tillhåll för de mer förmögna, för olika kolonier av migranter och folk som vill något särskilt med sina liv – ungefär. Området här härbärgerar flera av de mer fashionabla butikerna liksom ett par glassiga köpcentra. Och så den här minst sagt iögonenfallande byggnaden invigd 2011 i en arkitektonisk skepnad som jag inte vet om det finns ett namn för. Bedöm själva på bilden ovan.

Naturligtvis inleds allt med noggranna säkerhetskontroller och den här måndagen är det långa köer in i det futuristiska byggnadskomplexet. Kanske för att nästan alla andra liknande inrättningar är stängda på måndagar. Kanske för att det är fritt inträde. Möjligtvis även för att antalet kontrollstationer innanför entrén är begränsade. Museet verkar inte riktigt anpassat för en anstormning av alltför många människor samtidigt. Men inuti finns flera våningar, fyllda av såväl genuina artefakter som en del påfallande påkostade kopior av kända konstverk och ståtliga statyer från olika epoker. Ja, så kan man också använda sina pengar.

Men du hittar även våningar med äldre teknik som kan representeras av gamla radioapparater och andra forna tekniska landvinningar i olika montrar. Ja, det har sin charm. Och beroende på humör kan det vara ett ställe att tillbringa några timmar i. Samtidigt har det något artificiellt över sig. Och lite av just känslan; ’varför har han samlat på sig allt det här?’ Var det för hans egen skull, som investering, prestigekapital eller just för att det skulle komma folket till del i det längre perspektivet?

Allt som allt, ett fascinerande fenomen och en plats som, om du tycker dig ha tillräckligt med tid över, ändå kan vara värd att ta sig till. Kanske inte högst upp på listan över det som utmärker Mexico City – men ändå.

TIDIGARE PUBLICERAT PÅ YEMENITY2010 OCH DEL AV EN PÅGÅENDE ARTIKELSERIE