Hit men inte längre för Island. Hemmalaget Frankrike tog inte oväntat kommandot i första halvlek och visade var skåpet skulle stå. De hade ju inte så mycket annat att välja på. För det skulle det ha varit ett ännu större misslyckande för dem än för England att åka ut mot jättedödarna från norra Atlanten. Det fanns inte på deras blåvitröda karta. Tre färger som de för övrigt delade med motståndarna, vilket man kunde påminnas om när man studerade läktarna där de respektive fansen var skrudade i samma färger men den överväldigande delen av publiken var betydligt gladare än den kämpande isländska klacken.

Det såg mörkt ut redan efter 20 minuter för Lagerbäcks nordmän i och med 2-0-underläget. De har varit i underläge förr i turneringen och kunnat vända. Men det här verkade oöverstigligt redan då. Och de två ytterligare målen strax före paus cementerade bilden av att det snarare blev en fråga om hur klart hemmalaget skulle vinna än om det skulle kunna bli en match på allvar. Om nu inte Island skulle göra en ’Sverige mot Tyskland’ från häromhösten; plocka in 0-4-underläge, men det verkade osannolikt. Fransoserna såg helt enkelt för bra ut. De kanske har lyckats med det där som ett mästarlag måste göra, bygga upp och succesivt bli bättre för varje match, fram till den final alla siktar på men de flesta inte kan nå.

Var det gamle tennisfantomen Jimmy Connors som en gång efter Wimbledon sammanfattade turneringen med ’127 förlorare och så jag’? I all ödmjukhet, liksom. Snart återstår bara två lag här, varav ett är den slutliga vinnaren. Men först ska ju semifinalerna klaras av. Och inget annat av kvartsfinallagen har hittills haft en enkel resa dit. Jag uppskattar att Tyskland tog hem den nervpressande straffläggningen mot Italien igår kväll. Italienarna har spelat smart och slugt hela turneringen, men det känns ändå rimligare att ett lag som går ut och vill dominera, bygga sitt eget spel på egen kraft går vidare, framför ett lag som väntar in motståndaren för att manövrera ut densamma. Kalla mig konservativ. Det är inte nödvändigtvis så att jag skulle ha samma åsikt om det varit Sverige som var det smart och slugt spelande defensivlaget i ett sådant scenario…

Oavsett hur stor smäll islänningarna hade åkt på ikväll, så skulle de ändå gjort succé. De har med sina vulkaniska makter i ryggen tagit sig längre än någon räknat med, men även de naturkrafterna har en gräns för sitt inflytande.

Slut. Avrättningen avblåst. Den totala kollapsen uteblev. Och medan fransoserna slappnade av en smula i andra halvlek som det plägar bli i sådana här situationer, kunde islänningarna snygga till resultatet så att förlusten stannade vid 5-2. Något bättre än för det danska charmaget från VM 1986 som åkte ut med 5-1 i åttondelsfinalen mot Spanien efter sina imponerande gruppspelsinsatser. Bara som ett exempel.

Nästa fråga: är det fransmännen som kommer att vara piggast i semifinalen i Tyskland efter den här något med behagliga resan, eller tjänar tyskarna på att ha en vilodag mer? Och ska Portugal vinna ännu en match utan att vinna den? I så fall mot ett Wales som nu är tävlingens enda kvarvarande riktiga dark horse. Spännande…