Jaha. Hur svårt kan det vara? Kan Island så kan väl…vi? Efter att ha sett drygt sista halvtimmen av öbornas kamp, med betoning på kamp, mot de spelmässigt egentligen överlägsna österrikarna så är väl allt möjligt? Det kunde se ut som oddsen för Jon Snow och hans vildvuxna värstingarmé mot Ramsay Boltons välorganiserade våldsmaskineri i senaste avsnittet av ”Game of Thrones”. Nej, jag ska inte avslöja hur det fiktionaliserade slaget slutade i detta forum. Och ungefär lika optimistiska på förhand har vi väl realistiskt sett anledning att vara inför kvällens uppgörelse där Sverige bara har ett alternativ: att slå Belgien. För att kunna göra de Lagerbäck-ledda islänningarna sällskap i andra rundan.

Det ska mycket till. Ett litet underverk. Att Zlatan visar sin spetskompetens och killer instinct, som den tidigare i turneringen oväntat tama Cristiano Ronaldo i det Portugal som trots tre mål mot överraskningslaget Ungern fortfarande inte kan vara säkra på åttondelsfinal. Ungrarna lyckades alltså göra tre de också. Portugiserna är strängt taget ett sådant lag som man vill se gå vidare, om inte annat så av rent underhållningsvärde, men de har haft sällsynt svårt att slå hål på sina motståndare i gruppspelet här. Jag har (liksom flera andra, tror jag) slagits av tanken att just Ronaldo, liksom Ibrahimovic och en del andra affischnamn är slitna efter en lång säsong och inte har bästa möjliga precision så här på försommaren.

Det har väl hänt förr att skadade storspelare vilat sig i form och ägt ett stort mästerskap. Ronaldo, ni vet? Den andre Ronaldo. Han som fick något slags kollaps inför VM-finalen 1998 där ett vilset Brasilien föll mot värdarna Frankrike med 3-0. Fyra år senare hade han drabbats av skadeproblem under lång tid men blommade upp igen under det VM som utspelades i Japan och Sydkorea. Ronaldo skyttekung och brassarna tillbaka på tronen. Finns det någon sådan kandidat nu? Annars har väl Gareth Bale varit den viktigaste ingrediensen för något lag överhuvudtaget hittills. Wales vinnare av sin grupp för England, Slovakien och Ryssland. Aningen otippat.

Tillbaka till Sverige. Vad talar för oss? Vänta, det krävs betänketid. Överraskningar inträffar ibland. Där har vi ett skäl. Belgien har flera stjärnor men samtidigt all press på sig och har hittills inte vunnit något viktigt med sin gyllene generation. De kan vänta lite till, eller hur? Snälla… För i princip är det svårt att se ett scenario där båda lagen avancerar. Sverige är ju tvungna att vinna. För Belgien kan en förlust möjligen ändå räcka, men det är nog inget de vågar sätta sina huvuden i pant på. Bollinnehavet lär belgarna ta hem. Och fotbollsvärlden i stort vill se dem slåss om slutsegern. De har helt enkelt ett mer attraktivt lag än vi. Men det är inget att ta hänsyn till nu. Från svensk synvinkel är en kompakt försvarsmur och ett kontringsmål för turneringens näst lägst rankade lag, mot ett av de absolut högst värderade, precis vad doktorn ordinerar.

Arrogans? Kan det vara en svaghet hos motståndarna? Vi såg det igår hos spanjorerna, som borde ha sågat av – i och för sig smart spelande – kroater redan efter en halvlek, men släppte till svårbegripliga blottor och gick miste om gruppsegern i processen. Ni ser, jag letar efter halmstrån, men vad annars ska vi leta efter?

Ni kanske har märkt att det pågår en annan stor fotbollsturnering just nu också. Copa América i en jubileumsversion. Min hustrus hemland Mexiko åkte på en hisklig överhalning mot Chile i kvartsfinalen. Sju bollar i baken. Sju! Ingen framåt. Jag har sett ett sammandrag på YouTube med mexikanska kommentatorer, vars nedsabling av det egna landets representanter jag hoppas få slippa höra en repris av i svensk version om några timmar. När vi har facit…