Au revoir, muchachos

Hit men inte längre. Så var sagan slut. Nära skjuter ingen…ni vet. Synd på så rara klacksparkar. Sverige bjöd upp, men belgarna gjorde vad det individuellt och kollektivt mer välutrustade laget i en jämn match ofta till slut gör; avgör. Nej, det här var ingen insats att slakta i skrift med syrliga sarkasmer eller skadeglädje. Det är bara synd att den svenska elvan på plan saknade den extra passion och precision som kunde ha resulterat i en knall. För en sådan hade det varit om någon av framstötarna mot det, idag inte direkt skrämmande men ändå svårforcerade motståndarförsvaret i ett lag som alltså rankas som ett av världens bästa just nu, gett utdelning. Liksom flera andra förhandsfavoriter har de stapplat en del och i det här fallet, säkrat segern i slutskedet av en match som böljat fram och tillbaka.

Jag sörjer en smula.

– Man blir ledsen, liksom, som de konstaterar i TV4-studion efter vad som nu sägs vara avskedet för såväl förbundskapten som ett par tre av de största profilerna och hörnpelarna i landslaget under flera år.

Farväl Ibra. Farväl Kim. Isak. Och ”The Hammer” i sin karakteristiska kostym vid sidan av planen. Nu börjar vi om på ny kula. Och konstaterar att laget nu inte räckte till. Det var inget hyperfiasko som VM 1990. Men ett tungt uttåg ändå. På papperet efter samma mönster som i VM 1978 i Argentina, den första fotbollsturnering på internationell nivå som jag själv följde via familjens på den tiden svartvita televisionsmottagare inrymd i ett hus ursprungligen byggt 1914 och beläget i sovsamhället Askeby, halvannan mil öster om något mer allmänt kända universitets- och sjukhusstaden Linköping. Det var då blågult inledde med 1-1 mot Brasilien, vilket ansågs helt OK, men beklagligtvis följdes av två 0-1-förluster mot Österrike och Spanien.

Vi grämer oss över ett tveksamt bortdömt mål och ett par distinkta avslut som kunde ha gett oss hopp om livet, med vetskapen om att just de lägena måste utnyttjas. Annars kommer tungviktarna att förr eller senare utnyttja något av sina. Som sagt, Belgien ser inte i detta nu ut som blivande europamästare. Just därför kanske de blir det i alla fall. Och Sverige gör sällskap med sina kvalspelskamrater Österrike och Ryssland, dem vi slogs med om att nå Frankrike till att börja med, ut ur finrummet. Au revoir.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s