Saga söker sig tillbaka på ”Sagacity”

De står kanske inte på sin kreativa höjdpunkt efter snart fyra decenniers existens som band, men Saga låter ändå förvånansvärt pigga på fjolårets album ”Sagacity”.

Back to the roots, liksom? Hade de annonserat före skivsläppet i fjol i alla fall. Kanske. Stilen känns igen. Egentligen har de behållit en karakteristisk profil ganska stadigt i över 30 år, men med en del avsteg som antingen betytt mer radioplayprofil, men fallit platt som i ”Steel Umbrellas” för 20-talet år sedan. Eller den obegripliga metallmassakern ”Pleasure and the Pain” några år senare.

Med deras produktivitet i åtanke har jag inte den kompletta bilden. Men bra nära ändå. Det mesta har jag faktiskt hört. Ett tag var jag på väg att ge upp och räknade dem som ett pensionsfärdigt projekt. Men under 2000-talet har liket levt upp flera gånger. Sångaren Michael Sadler hoppade av under en period, men kunde inte hålla sig borta länge. Nu är han i fronten igen. Och den rösten är ett av kanadensarnas signum.

Det här är helt OK. Gamlingarna har sina patenterade grepp klara. För mycket förnyelse fungerar inte i deras fall. Det ger oss intrikata melodislingor som kan fascinera men ibland gräver de sig in i gångar de inte hittar ut ifrån. Ian Crichtons gitarrmanövrer har alltid varit en av tillgångarna. Men de trivs bäst inom begränsat utrymme. Långa utdragna solon är inte Sagas DNA.

”Go With the Flow” har uppiggande passager av akustiska gitarrfigurer och tvära harmonikast parat med en uppfinningsrikedom och genrebrytningar som visar upp den där egenarten, Sagaciteten som markerar just deras revir. ”Press 9” är gruppen i sitt mest introverta, experimentella och identitetsutforskande läge. På gott och ont. Den kräver i varje fall upprepade återbesök för att öppna sig. ”Wake Up”, som titeln antyder designad för att väcka till liv, mer explosiv och pulserande. Strikt uttryckt inte profilerat hitmaterial, men energiskt och med justa abrupta skiftningar i takt och ton. ”The Further You Go” drar lite mer utpräglat åt det explorativa, episka hållet. Det mullrar och maler, ett mystiskt tecken omfamnar allt. Men slutar tvärt.

Tjusigt svävande synth-intro anslår tonen i ”On My Way” som omgående vill visa de trogna anhängarna att gamla knep och attityder finns kvar. Omsorgsfullt utkristalliserade klanger i korus gör låten till en av de mer lättillgängliga här, men de lagom symfoniska utvikningarna lurar bakom kröken. En av höjdpunkterna.

”Luck” understryker flirten med storhetstiden och genomgår en del olika faser efter en bombastisk inmarsch. Rätt respektingivande är ”I’ll Be” med spanska gitarrer och bastant refräng. Respekt – överhuvudtaget. Detta är inte Sagas största stund på jorden, men de riktiga bottennappen från förr känns också befriande avlägsna.

Recenserat: Saga ”Sagacity” (Earmusic 2014). Avlyssnat via Spotify.

Sagas diskografi på AllMusic.

Bandets officiella hemsida.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s