Sent ska segraren sända – Årets bästa podcaster & radioprogram 2015

Det är dags igen. För tredje året i följd presenterar Fair Slave Trade-redaktören sin potentiellt livsavgörande lista över vilka radioprogram och podcaster han tagit mest till sitt hjärta under året som gick. För mer perspektiv på förutsättningarna kan man jämföra med fjolårets sammanställning. Påfallande mycket är sig inte alltför olikt i år, men efter att ha prövat nya kandidater, förstrött lyssnat på några av dem, helt förkastat andra och sett lovande tendenser i åter andra, så har några av dem letat sig in bland de tio bästa – alternativt kvalificerat sig för ett omnämnande bland bubblarna strax utanför listan. Detta medan en och annan tidigare trotjänare av olika anledningar känts mindre angelägen just under den här 365-dagarsperioden. Domskälen är inte alltid glasklara ens för mig själv, eller vetenskapligt grundade. Det här är helt enkelt mina personliga favoriter i dessa medieformat under 2015, rangordnade med fjolårets placering inom parentes. 

 

THE BIG TEN:

1. Late Night Live (1). Gamle Phillip Adams på Australiska nationella radion blir inte yngre. Han är lindrigt intresserad av film, i princip emot all form av sport och envisas med att bygga sina talkshower på direktsända intervjuer på distans, ofta via Skype som inte alltid strömmar smärtfritt… Men vilken världsturné man får åka på, vilka fascinerande gäster och vilka oanade insikter som väntar där man minst anar! Ett ålderstecken, säkert, men för andra året i följd är det här min personliga favoritpodcast alla kategorier.

2. A Cast of Kings (2). Dave Chen och Joanna Robinson fortsätter gräva ner sig i de intrikata intrigerna i TV-kolossen ”Game of Thrones” till fromma för de mer än genomsnittligt intresserade av samma serie. I år har de dessutom gått tillbaka och gjort en retroaktiv genomgång av den tidigare försummade första säsongen. Vad man än tycker om deras resonemang så är det nästan alltid underhållande och engagerande att höra hur duon kommit fram till sina gemensamma – eller vitt skilda – ståndpunkter.

3. BBC Documentaries (Ny). Ja, det var väl på tiden att jag upptäckte dem. Regelbundet något från alla världsdelar, med reportage som både ger aktuella tidsbilder och historiska bakgrunder om storskaliga stridsfrågor och mindre, bortglömda fenomen. Årets Eureka!

4. The Film Programme / BBC (5). När SR inte kan bestämma sig om och hur de egentligen ska ha det med sina koncept på området veckoligt magasin om aktuell film med historiska tillbakablickar, så kör BBC bara på utan att ändra särskilt mycket eller fundera på en fyndigare titel. Och varför krångla till det när det fungerar?

5. Människor & Tro / P1 (6). Fortfarande ett av Sveriges Radios mest oumbärliga program, om religion(er) och deras påverkan på och av samhället omkring. Det skulle verkligen lämna ett tomrum efter sig om det försvann.

6. Medierna / P1 (8). Vem granskar granskarna? Medierna i P1.

7. Konflikt / P1 (4). Mellanöstern, mellanöstern och ibland utvikningar åt andra håll. Jo, det finns en slagsida åt mitten, geografiskt sett, om det rent geografiskt finns en mitt på jorden. Programmet i sig fortsätter vara angeläget, i alla händelser. Inte minst med tanke på allt som hänt i världen och vår närhet senaste året.

8. All Together – Huffington Post Religion (Ny). Reflekterande forum för diskussioner om olika trosformer och möten mellan dem, under ledning av Huffington Posts religionsredaktör Paul Raushenbush. Ett tag häktade jag upp mig på tekniska problem som ojämna volymnivåer vid intervjuer och slikt, men det har blivit bättre. Och innehållet är ofta perspektivskapande.

9. Spanarna i P1 9). Lever de än? Ja. Hur roligt och allmänbildande resultatet blir vecka för vecka varierar med gästerna, men när det verkligen klaffar, så…

10. Haciendo el sueco (Ny). Spanjor i Sverige beskriver sina upplevelser och utbildar sina landsmän och andra i svensk etikett, samhällsfunktioner och egenheter som inte alltid kan förklaras logiskt, oftast i korta sakliga men lättsamma segment.

 

BUBBLARE:

Freakonomics (3). När de väl gör något, så är det oftast lika intressant som förut. Men produktiviteten har dalat (för att använda ett i sammanhanget adekvat språkbruk) och det har inte funnits lika mycket nytt och tankeväckande att ta ställning till i år.

Sommar i P1 – är det strängt taget att betrakta som ett program i det här sammanhanget? Flera värdar passerar revy. I år fastnade jag främst för miljöprofessorn Johan Rockström, zombieöverlevnadsexperten Herman Geijer samt inte minst utrikeskorrarna Magnus Falkehed och Terese Cristiansson.

This American Life. Ibland får de till det och blir riktigt universellt intressanta. Andra gånger kanske mest för amerikanerna själva.

Godmorgon, världen! Ett bra sätt att börja söndagen.

P1 Morgon – Jo, det är ju fortfarande där vardagarna brukar börja.

 

PÅ TESTSTADIET:

Utvecklingssamtalet och Global Podd – två mötesplatser för diskussioner kring internationella frågor. Hur bra fungerar det? Som sagt, jag har bara börjat utforska dem, men kanske kan säga mer om ett år… Eller tidigare.

 

 

Bra betraktelser på burk – 2013 års bästa podcaster

Podcaster! Visst är det en av de kommunikationsteknologiska framstegens ljuvaste frukter just nu? Radioprogram, inte minst. De kan avlyssnas när som och var som helst. Mer eller mindre. Som idog P1-konsument det senaste decenniet har tillskottet i form av nedladdningsbara sändningar varit en – pretentiöst eller inte – välsignelse. Men är detta allt? Nej. Det här är de tio podcaster i varierande stilarter som jag värdesatt mest under det senaste året, med ett fåfängt försök till rangordning. Om inte annat för att få chansen att jämföra formkurvorna vid nästa års sammanställning…

1. ”A Cast of Kings”. Dagens TV-dramalandskap har gett efterdyningar i ett oräkneligt antal podcaster tillägnade händelseutvecklingen i olika uppmärksammade serier. Inte minst geniförklarade ”Game of Thrones” som här vällustigt synas i alla sömmar av amerikanska duon Dave Chen (som inte läst någon av de litterära förlagorna) och Joanna Robinson (som läst samtliga). Deras inbördes dynamik och varierade perspektiv skapar oväntat högt underhållningsvärde i sig själv.

2. ”The Bugle”. Andy Zaltzman och John Oliver (ja, den Oliver som huserat i ”The Daily Show” med Jon Stewart i flera år) gör en transatlantisk, men i grunden väldigt brittisk satirshow där världens konflikter och dess ledares tillkortakommanden förvandlas till rå men hjärtlig aktualitetskomik.

3. ”The Film Programme” från BBC analyserar aktuell film varje vecka under en halvtimme som oftast är internationell nog att vara angelägen även för filmentusiaster även utanför deras örike.

4. ”Late Night Live” handlar i det här fallet om aftonkoncept från australisk radio med en gammal räv vid namn Phillip Adams som med sin raspiga röst diskuterar politik, historia och kultur med inbjudna gäster som verkligen får breda ut sig. Pretentiöst? En smula. Precis sådana pretentioner som många andra saknar idag. Ett favoritexempel: två timslånga program ägnade åt det komplicerade förhållandet mellan Hitler och Hollywood under åren före andra världskriget.

5. ”Människan och maskinen”. Egentligen borde hela projektet falnat och självdött efter några få avsnitt. Men programledaren Eric Schüldt och den skriftlärde Per Johansson lyckades avverka en kombination av vetenskaps-, kultur- och religionshistoria från medeltiden och framåt i sammanlagt tio timmar som åtminstone skapade illusionen av att man blivit avsevärt mycket klokare och mer insiktsfull om tingens tillstånd under resans gång.

6. ”Freakonomics”. Steven och Steven (Dubner och Levitt), författare respektive ekonom gjorde sig ett namn med boken med samma namn. I radioshowen som leds av Dubner med diverse gästspel av både Levitt och ett otal andra distingerade gäster avhandlas ämnen som den nye påvens åsikter om den globaka kapitalismen, vem styr egentligen internet, motsägelsefulla sanningar om självmordsfrekvenser i olika delar av världen, vådan av att försöka förutse någonting överhuvudtaget… Och det vara bara några nedslag i det senaste halvårets utbud. Man behöver inte alltid instinktivt hålla med om alla slutsatser. Men oftast har man i alla fall nått några nya insikter.

7. ”Konflikt”: Ja, ett av P1:s flaggskepp där världens mer betydande pågående meningsmotsättningar och deras respektive orsak och verkan analyseras, fortsätter vara något av det bästa man kan hitta i radioväg. Mellanöstern (där de haft en tendens att fastna lite för ofta på senare år, men inte helt utan skäl), högerextremism i Europa, narkotikabekämpningens olika sidor och Sveriges svek mot Sydafrika efter apartheidtiden… Arkivet är en guldgruva. Och fylls på kontinuerligt.

8. ”Spanarna”. På tal om långkörare. Var det 25 år de fyllde i fjol? Ett kvartssekel i etern? Ja, jag kommer ihåg en del av tidiga sändningarna i P3:s ”Metropol” under sent 1980-tal. Och det fortsätter vara lättsamt men innehållsrikt under Ingvar Storms ciceronskap. Nu finns också en stadig stomme av regelbundet återkommande spanare som lärt sig hur man får konceptet att spraka (Göran Everdahl, Jessika Gedin, Per Naroskin med flera). Det här formatet passar inte alla typer av tänkare och tyckare, vilket kan bli uppenbart när en del i andra sammanhang erfarna men här oprövade förmågor gästspelat och famlat efter ett riktigt fäste som virtuosa framtidsförutsägare med glimten i ögat. Det är svårare än det låter.

9. ”Truthdig Radio”: Kontroverser är de inte rädda för på Truthdig som levererar nyhetsanalyser från alternativa synvinklar, i alla fall i ett amerikanskt perspektiv. De finns som nyhetsmagasin på nätet (vilket egentligen är deras huvudforum) men kompletterar med regelbundna radiosändningar från Los Angeles. De kan snöa in på ämnen och associationer som är alltför provinsiella, men ofta är de påfallande internationella. Ämnen som den amerikanska imperialismen, NSA:s avslöjade och flitigt omdiskuterade övervakningsprogram och president Obamas undfallande hållning mot konservativa krafter är ämnen som tenderat dyka upp flitigt det senaste året. Har de rätt i allt? Troligen inte, men de ventilerar viktiga frågor och framför argument som riskerar att komma bort i flödet.

10. ”Godmorgon världen”: Jodå, det sammanfattande söndagsmagasinet i (just det) P1 måste nog vara med på listan också, även om jag brukar försöka hinna höra det mesta av det i direktsändning. Såväl det seriösa (majoriteten) och satirinslaget ”Public Service” fyller en funktion i det svenska samhället idag. Men det är klart, när vikarier sätts in för just det sistnämnda segmentet är det inte alltid lika imponerande… Tyvärr.

Bubblare: ”Front Row Weekly”, aktuellt kulturmagasin från BBC. ”The Empire Podcast”, audiell följeslagare till det månatliga megamagasinet om film i pappersformat. ”Teologiska rummet”, ”Människor & tro”, ”Sommar” & ”Vinter” samt filmmagasinet ”Kino” – samtliga från Sveriges Radio P1.