40 år har gått sedan världspremiären alltså. Den svenska urpremiären verkar ha begåtts 25 augusti 1980, om man får tro Internet Movie Database. Nu har Monty Pythons kontroversiella klassiker ”Life of Brian” visats på ett antal utvalda lyckliggjorda biografer, varav en var Folkets Hus i Lidköping. På skärtorsdagen inför en inte fullständigt fullsatt men ändå ganska välbesökt salong, företrädesvis av folk som var i rätt ålder för att uppskatta den när den var ny, kanske? Eller som upptäckt den senare och väntat på just den här möjligheten att se den på bio. 

Vilket exempelvis jag själv aldrig gjort förut, däremot några gånger på alternativt VHS och DVD. Jag har bestämda minnen av att vi såg den med klassen när jag under en termin våren 1993 studerade bibelkunskap på folkhögskola. Kanske inte på lektionstid, men dock. Till exempel. Tidigare har jag även skrivit en recension som finns på russin.nu. Även om ”Brian” har åldrats, är ändå det mesta av det som gjorde den till ett subversivt mästerstycke intakt. Steningsscenen i början är fortfarande något av det roligaste som någonsin förekommit på film överhuvudtaget. Det är fortfarande en film som framstår som väldigt driven och koncentrerad även om inte alla skämt landar lika precist. Är den fortfarande kontroversiell? Kan säkert vara, även om alla som sett den rimligtvis bör ha insett att den inte handlar om, eller direkt driver med, Jesus själv. Däremot inryms många skarpa iakttagelser rörande allmänmänskliga beteendemönster, imperialism och sekterism liksom fenomenet ’mycket snack och lite verkstad’.

Kort sagt är det en film som klarar av att ses om och absolut inte förlorar på att, som för min del, nu för första gången se på stor duk. Och inte minst i ett större sällskap som förstärker de spontana reaktioner ”Life of Brian” ständigt satsar på att provocera fram.