Åtvidabergs FF år 2018 – en återhämtning att fira

Visst är det viktigt att utvecklas och vara beredd att ändra ingrodda uppfattningar? Att aldrig vara säker på någonting och alltid kunna nyansera sig, se nya perspektiv. Men det finns undantag. När det gäller idrott och kanske framförallt fotbollslag gäller ju den motsatta regeln. Har du en gång valt ett favoritlag så håller du fast vid det. Jo, du kan ha ett par olika lag i olika länder, absolut. Men att överge ett sjunkande skepp är naturligtvis inget annat än oförsvarlig opportunism. Det vet alla som vet vad jag pratar om.

Själv gjorde jag en gång i barndomen (som främst tilldrog sig i Östergötland) valet Åtvidabergs FF. Det här är nog ganska jämnt 40 år sedan och det var ingen dans på rosor ens då. Flera år låg det forna mästarlaget farligt nära nedflyttning från Allsvenskan. Till slut höll det inte längre och under ett par decennier huserade brukslaget i omväxlande divisioner, närmast under allsvenskan eller divisionen närmast under den divisionen. Seriesystemet har väl inneburit en del namnjusteringar sedan dess. Dock, under ett par osannolikt lyckliga år det senaste decenniet har de återigen hälsat på uppe i den högsta serien och faktiskt; ett tag såg det ut som om de skulle kunna etablera sig som ett mittenlag. Den svenska högsta serien är ju som bekant alltid flyktig och instabil. Lagen pendlar upp och ner, vilket är en del av tjusningen. Men någon form av finansiell härdsmälta ledde till en kraftig försvagning och ett ras rakt ner i Superettan för inte allt för många år sedan. Sedan, ännu olyckligare, fortsatte det fria fallet ner i Division 1 södra. Där har de kämpat innevarande år. Och då verkligen kämpat. Med till stor del ett nytt lag, och återigen, under vårsäsongen en förvarning om ännu en djupdykning. Strax före sommarlovet hade de knappt ens tagit en trepoängare. Men det började röra på sig, så sakteliga. Och efter en betydligt bättre höstsäsong räddades nytt kontrakt i november. Det kunde alltså ha varit mycket värre och det faktum att den akuta blödningen stoppats är hoppingivande. Boende mer på distans och i brist på upplevelsen av att ha sett några matcher i sin helhet (jag vågar nog inte ens precisera när jag senast var på deras klassiska hemmaarena Kopparvallen, men det handlar om decennier tillbaka) är naturligtvis mina egna analyser mycket haltande. Numera handlar det mest om att lyckas hitta sammandrag här och där av begångna matcher. Vilket i sig är en liten utmaning. Men ändå, det här är ett legendariskt lag. Jag vill hävda att de har en så kallad anda. Något speciellt. Och lagmoralen har bevisligen varit beundransvärd på den här sidan sommaruppehållet.

Frågan är hur framtiden ser ut för sådana här näsvisa uppkomlingar utanför storstadsområdena. Jo, exemplet Mjällby visar att det går att ta sig uppåt mot oddsen, sparkas neråt, sedan resa sig igen och avancera. Exempelvis. Den ekonomiska kris som Åtvidaberg kämpat med har jag naturligtvis inte full insikt i. Vad är realistiskt att förvänta sig? För tillfället finns det i alla fall möjligheter att glädja sig en stund. I det lilla. Och hoppas på ett mer helgjutet 2019. Som åtminstone betyder nytt kontrakt. Mer än så vågar jag inte hoppas på. Än.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.