Igen? Eventuellt mot bättre vetande, dags att försöka sig på några prognoser, förutsägelser eller profetior. Oavsett om jag sett allt viktigt eller inte. Vilket jag vanligtvis inte har. Det där kan variera väldeliga. Fjolåret känns i perspektiv som ett ganska smalt år. Flera fascinerande filmer att rangordna, det vill säga om man redan hade haft en rimlig chans att se dem före själva galan. I år tycks det stora slaget stå mellan två giganter som redan dragit storpublik i salonger och på berörda plattformar. Frågan är vilken av dem som verkligen kammar hem de tyngsta prestigepriserna. Båda har något explicit popkulturellt, lättillgängligt och actionladdat i sig samtidigt som de inte saknar djupare resonans. De känns relevanta i en tid när världen är, som alla vet, orolig.

”One Battle after Another” versus ”Sinners”. Kan någon annan konkurrera på allvar? Förutom ”Hamnet” som jag tyvärr inte kan uttala mig om. Här återfinns även norska ”Sentimental Value” som jag precis hunnit beta av nu i helgen. I kategorin bästa film skymtas även bilåkardramat ”F1” – vilket är en aning generöst från nomineringsjuryn, liksom senaste versionen av ”Frankenstein” från Guillermo Del Toro. Imponerande i flera avseenden, men saknar något avgörande. Ett par utmanare till som jag definitivt ser fram emot men bara haft kortare sejourer på bio här i småstaden vid den stora sjön. Framför allt skulle jag framhålla brasilianska ”The Secret Agent”, som verkar väldigt lovande. Men vem som tar hem den kategorin återkommer vi till senare.

Överhuvudtaget hamnar fokus här på de avdelningar där jag har en rimlig chans att göra en bedömning. Dels utifrån det jag själv sett, men även vad experter med mer heltäckande perspektiv har tipsat om. Så, blir det unge gentlemannen Timothée Chalamet som tar hem bästa skådespelare för rollen som besatt bordtennispionjär i ”Marty Supreme”. Jo, vi säger väl det. I motsvarande avdelning för damer osar det väl ändå Jessie Buckley som Mrs Shakespeare i ”Hamnet”. Irländska Buckley har växt fram som en gigant i sitt fack under ett antal års tid, lika mycket via TV-sammanhang (”Chernobyl”, ”Fargo”) som film.

Kvinnlig biroll: jag slår till med Nigeriafödda Wunmi Mosaku för ”Sinners”. Hon kan ha samlat ihop till det här efter ett antal färgstarka uttrycksfulla insatser i mindre filmproduktioner som ”His House” och även TV-serier (exempelvis ”Temple” och ”Lovecraft Country”) som kanske inte rönt lika mycket bred uppmärksamhet som de förtjänar. Manlig biroll: som skandinav kanske vi hoppas på Stellan Skarsgård för ”Sentimental Value”, samtidigt som Benicio del Toro är väldigt engagerande i ”One Battle After Another”. Nu ser det snarast ut som om Sean Penn i samma film har mest momentum, som termen lyder.

Regi: Tror faktiskt på Ryan Coogler för ”Sinners”. Helt enkelt för att de två huvudkandidaterna troligen kommer att fördela skörden ganska jämnt mellan sig. Exakt varför? Bara en allmän föraning. Bästa manus efter förlaga? Hmmm. ”Hamnet”, med tvekan. Den handlar trots allt om Shakespeare, även om han själv inte skrivit det här. Eller har han?

Originalmanus: ska ”Sentimental Value” få någonting här i stället? Originalsång: den där mystiska kategorin som borde kunna vara så attraktiv men ofta domineras av lättglömda, halvdana kompositioner. Här finns dock en kandidat från ”Sinners”, vilken möjligen utgör en del av deras begränsade segertåg. Blågule Ludwig Göransson är möjligen förstahandsfavorit till pokalen gällande bästa originalmusik för samma film.

Kategorin Bästa internationella film ser stark ut, att döma av det jag hört om det jag inte sett. Spanska ”Sirat” har hyllats hårt på senare tid. Men så har även brasilianska ”Secret Agent”. Försiktig förutsägelse till fördel för den sistnämnda.

I övrigt existerar ett antal kategorier jag hoppar över. Men för kostymer kanske ”Frankenstein” belönas trots allt. Något ska den väl ändå få? Om inte annat för syns skull. Smink och scenografi kanske också landar i dess trängtande famn. Klippning: ”One Battle…”. Filmfoto: ”Sinners”. Specialeffekter: ”F1”. Men det råder rätt hård konkurrens i alla de här departementen. Och så där nya rubriken casting eller rollbesättning: ”One Battle”, knappt före ”Sinners”.

Till sist: vilken är egentligen 2025 års fantastiskaste film enligt filmfabrikens egna? Det borde bli ”One Battle After Another”. Den är helt enkelt sammantaget, som helhet, bäst av de filmer jag själv rättvist kan bedöma. Vilket alltså utesluter ett par kandidater i kategorin. Men det är så mycket som sammanfaller här; insatserna på duken, frågorna som står på spel, hur den landar i tidsandan. Förmågan att fylla två och en halv timme med så mycket och ödsla så lite. Det borde fälla avgörande utslag. Om ett antal timmar kommer facit…

Inlägget har publicerats i en tidigare version på russin.nu

Samtliga nominerade i nattens gala från filmakademin där borta…