Att Peter Gabriel skulle få ett hederspris som ”Prog God” var känt redan innan. Men fler artister i samma sägenomspunna – och inte alltid enkelt sammanfattade – musikgenre belönades i veckan på en gala i Londons undre värld, bokstavligen. Utmärkelsen årets album gick exempelvis till supergruppen Transatlantic för ”Kaleidoscope”, en skiva jag recenserade här i våras och uppskattade, samtidigt som jag ansåg att de kan göra, och har gjort, ännu bättre saker. ”Kaleidoscope” släpptes tidigt i våras någon gång, och den detaljen föranleder frågan om vilket tidsspann det rör sig om för nominerbara album, men uppenbarligen tillämpas något slags höst-till-vår-schema i stället för strikt årtalsbaserade utdelningar. Som Premier League i förhållande till Allsvenskan, alltså. Ungefär. Övrigt: Dream Theater blev årets artister, årets konserthändelse har tydligen gamle keyboardvirtuosen Rick Wakeman svarat för medan årets genombrott kom från Syd Arthur. Syd vem? Frågar jag mig yrvaket och antecknar att jag tydligen tillbringat för mycket tid på arbetet eller framför Netflix för att kunna kalla mig expert i ämnet aktuell Progressive Rock för närvarande.

Mer om priserna och galan finns på tidskriften Progs hemsida.

Relaterat: Kate Bush har ställt på sig en scen i höst, för första gången på 35 år. Den inte så lite sensationella händelsen har på senare tid föranlett ett antal artiklar om henne, inklusive omslagsfoton på snart sagt alla musikinriktade publikationer av rang. Häromdagen plockade jag upp senaste numret av Mojo, som ståtar med ett 20-sidors specialreportage om ett av vår tids verkliga musikgenier. Återkommer när jag hunnit läsa mer, ojalá…

I stort sett orelaterat övrigt: Några noteringar om morgondagens svenska riksdagsval, på min ackompanjerande blog Yemenity2010.